Smärta och belastning

Vad är smärta?

Smärta är en komplex upplevelse som fungerar som kroppens varningssystem. Den kan vara akut, vilket innebär att den uppstår plötsligt som en reaktion på skada eller sjukdom, eller kronisk, vilket innebär att den varar längre än tre månader och ofta saknar en tydlig orsak.

Smärtupplevelsen påverkas inte bara av den fysiska skadan utan också av psykologiska och sociala faktorer, vilket gör den till en individuell och komplex upplevelse.

En smärtupplevelse kan påverkas av flera faktorer, både fysiologiska och psykologiska:

Biologiska faktorer – Skadans omfattning, nervsystemets känslighet och inflammatoriska processer kan påverka hur stark smärtan upplevs.
Psykologiska faktorer – Stress, oro, rädsla och tidigare erfarenheter av smärta kan förstärka eller dämpa smärtupplevelsen.
Sociala och kulturella faktorer – Uppväxt, kulturella normer och stöd från omgivningen kan forma hur smärta uttrycks och hanteras.
Placebo och nocebo-effekter – Förväntningar på smärtans intensitet kan antingen minska (placebo) eller förstärka (nocebo) upplevelsen.
Fysisk aktivitet och avslappning – Rörelse och avslappningstekniker kan minska smärtupplevelsen genom att påverka nervsystemets smärtreglering.

Sammanfattningsvis är smärta inte bara en fysisk signal, utan en upplevelse som påverkas av kropp, sinne och omgivning.

Funktioner av smärta:

Skyddande funktion – Smärta signalerar att något är fel i kroppen och motiverar oss att undvika skador eller vidta åtgärder för att läka.
Läkande funktion – Genom att göra oss försiktigare och begränsa rörelse i det skadade området, ger smärta kroppen tid att återhämta sig.
Inlärning – Smärtsamma upplevelser hjälper oss att undvika farliga situationer i framtiden.
Social funktion – Smärta kan signalera till andra att vi behöver hjälp och omsorg.

Smärta under rehabträning

Vid rehabträning är det viktigt att ha en balanserad inställning till smärta, eftersom viss smärta kan vara en naturlig del av återhämtningen, medan för mycket smärta kan vara skadligt.

Smärtan leder dig

Här är några sätt att förhålla sig till smärta under den period du behöver genomföra ett rehabträningsprogram:

Förstå smärta – skillnaden mellan ”bra” och ”dålig” smärta

Acceptabel smärta: Mild till måttlig smärta som avtar inom en rimlig tid efter träningen och inte försämrar funktionen kan vara en del av rehabiliteringen.
Varna för skadlig smärta: Skarp, plötslig eller tilltagande smärta under eller efter träning kan tyda på överbelastning eller en försämring av skadan.

Anpassa belastningen

Öka träningen gradvis och undvik att provocera smärta som påverkar vardagsfunktionen negativt.
Använd en smärtskala (0–10) där smärta upp till 3–4 under träning ofta är acceptabel, medan smärta över 5 kan vara ett tecken på att justera träningen.

Lyssna på kroppens signaler

Smärta som minskar efter uppvärmning och inte ökar efter träningen kan vara ett tecken på att kroppen anpassar sig.
Om smärtan kvarstår eller blir värre dagen efter, kan det vara ett tecken på att belastningen var för hög.

Arbeta med smärtmodulering

Andning och avslappning: Djupandning och mindfulness kan hjälpa till att minska smärtrelaterad spänning.
Värme och kyla: Värme kan lindra muskelspänningar, medan kyla kan minska inflammation och svullnad.

Ha tålamod och rätt inställning

Rehabilitering tar tid, och rädslan för smärta kan ibland leda till att man undviker rörelse, vilket kan förlänga återhämtningen.
En positiv och realistisk inställning till smärthantering kan bidra till en bättre rehabiliteringsprocess.

Genom att förstå smärtans roll och anpassa träningen därefter kan man skapa en trygg och effektiv väg mot återhämtning.

SMÄRTSKALAN SOM COACH

Nu har du läst lite kort om vad smärta är och att vi kan uppleva smärtan olika på grund av bland annat tidigare erfarenheter, förväntningar, kulturell bakgrund och andra omkringliggande omständigheter, m.m… En bra tanke om smärta är att se den som en coach eller kompis. Som hjälper till att berätta för dig vad som händer i kroppen och om det är bra eller dåligt. Med hjälp av den information du nyss läst, så kommer det bli enklare att lyssna och förstå vad smärtan talar om för dig.

Undantag

Det kan finnas undantag gällande hur du skall förhålla dig till smärtan. Men i det stora hela så stämmer det mycket bra. Den vårdgivare som hjälper dig med din rehab kommer uppmärksamma dig kring vilka smärtnivåer som är godkända under rehabträning. Exempelvis så finns det en del rehabträning där du till och med kommer rekommenderas att inta någon form av smärtlindring inför de tillfällen då du genomför din rehabträning.

Sammanfattning

Smärta varnar och skyddar kroppen. Den påverkas av biologiska, psykologiska och sociala faktorer. Vid rehabträning är viss smärta okej, men belastningen bör anpassas för att undvika försämring. Kom ihåg smärtskalan från 0-10. Där 0 är smärtfritt och 10 är värsta tänkbara smärtan. En okay smärtnivå under aktivitet är 3 – 4. Smärtan bör eftar aktivitet klinga av och dagen efter bör den vara som innan aktiviteten eller minskad. Det finns undantag, i dessa fall kommer din vårdgivare uppmärksamma dig på detta.

Avslutning

Det är alltid bättre att rådfråga din vårdgivare en extra gång än att gissa. Om möjligt, boka in ett extra återbesök om nästa återbesök ligger flera veckor bort i tiden. Om det bara är en vecka kvar men du inte kan utföra någon av dina rehabövningar pga värk. Skicka ett mail eller ring din vårdgivare.

LYCKA TILL!

/Jörgen Magnusson
Leg. Naprapat

Numerisk Smärtskala (NRS – Numeric Rating Scale)

Beskrivning: Patienten graderar sin smärta på en skala från 0 till 10, där 0 innebär ingen smärta och 10 är värsta tänkbara smärta.
Användning: Lämplig för vuxna och ungdomar som kan förstå och sätta en siffra på sin smärta.
Fördelar: Snabb, enkel och lätt att använda både muntligt och skriftligt.
Nackdelar: Kan vara svår att använda för patienter med kognitiva svårigheter eller kommunikationsproblem.

Visuell Analog Skala (VAS – Visual Analog Scale)

Beskrivning: En 10 cm lång linje med ”ingen smärta” på ena änden och ”värsta tänkbara smärta” på den andra. Patienten markerar sin smärtnivå på linjen, och avståndet mäts sedan för att ge en exakt siffra mellan 0 och 10.
Användning: Används ofta i forskning och klinisk praxis, särskilt vid utvärdering av smärtlindring före och efter behandling.
Fördelar: Exaktare än NRS eftersom patienten inte begränsas till hela siffror.
Nackdelar: Kräver god motorisk och kognitiv förmåga för att förstå och genomföra testet.

Ansiktssmärtsskala (Wong-Baker FACES Pain Scale)

Beskrivning: En serie ansikten som sträcker sig från ett leende (ingen smärta) till ett gråtande ansikte (värsta smärta). Patienten väljer det ansikte som bäst motsvarar deras smärtnivå.
Användning: Vanlig för barn (från cirka 3 år), personer med kommunikationssvårigheter eller personer som har svårt att uttrycka sig numeriskt.
Fördelar: Lätt att förstå för barn och personer med kognitiva funktionsnedsättningar.
Nackdelar: Kan vara subjektiv och leda till olika tolkningar.

FLACC-skalan (Face, Legs, Activity, Cry, Consolability)

Beskrivning: En observationsskala för att mäta smärta hos spädbarn och icke-kommunikativa patienter. Den bedömer ansiktsuttryck, benrörelser, aktivitet, gråt och tröstbarhet, där varje kategori får 0–2 poäng. Totalsumman ligger mellan 0 och 10.
Användning: Särskilt användbar för spädbarn, små barn och personer med kognitiva funktionsnedsättningar.
Fördelar: Ger en objektiv bedömning av smärta även när patienten inte kan kommunicera.
Nackdelar: Kräver observation av vårdpersonal, vilket kan ta mer tid än självskattningsskalor.